Akvedukten i Segovia
Akvedukten korsar mitt genom Segovia på dubbla bågar av granit, upp till 28 meter höga. Blocken är lagda utan murbruk. Den förde vatten till staden i århundraden och är ett av de bäst bevarade romerska ingenjörsverken.
Akvedukten byggdes troligen i slutet av första eller början av andra århundradet e.Kr., under kejsarna Domitianus, Nerva eller Trajanus; den exakta dateringen är osäker. Vattnet hämtades i floden Frío i bergen, omkring 15 kilometer bort, och leddes i en kanal fram till staden. Där skulle det korsa en dal för att nå den höga klippan där borgen och den gamla staden ligger. Bron är byggd av ohuggen granit från trakten, och de omkring 20 000 blocken hålls på plats enbart av sin egen tyngd.
Den synliga delen är omkring 800 meter lång och har drygt 160 bågar. Där dalen är som djupast går bågarna i två våningar, och höjden når omkring 28 meter. Pelarna smalnar av uppåt, vilket ger bron ett lätt intryck trots stenens tyngd. Vattnet rann i en ränna högst upp. Över de högsta bågarna finns en fyrkantig yta där en inskrift en gång satt; bara hålen efter bronsbokstäverna finns kvar. I nischerna står i dag helgonbilder som sattes upp långt senare.
Under 1000-talet förstördes en del av bågarna, och de byggdes upp igen på 1400-talet under Ferdinand och Isabella. Akvedukten förde vatten till Segovia i många hundra år. Under 1900-talet hotade trafik och avgaser stenen, och biltrafiken under bågarna har sedan stängts av. Segovias gamla stad och akvedukt blev världsarv 1985. Bron har blivit stadens symbol och syns i dess vapen.