Vadstena klosterkyrka
Blå kyrkan i Vadstena byggdes för det kloster som den heliga Birgitta grundade. Hon hade själv i en uppenbarelse fått veta hur kyrkan skulle se ut: enkel, utan prakt, med lika höga skepp. Den grå och blåaktiga kalkstenen gav kyrkan dess namn.
Birgitta Birgersdotter fick under 1340-talet uppenbarelser om en ny klosterorden, och kung Magnus Eriksson och drottning Blanka skänkte kungsgården i Vadstena till klostret. Birgitta dog i Rom 1373, och hennes kvarlevor fördes hem till Vadstena året därpå. Kyrkobygget hade börjat 1369 och pågick i flera årtionden; kyrkan invigdes 1430. Den byggdes av kalksten, med inslag av tegel, och den grå stenen med en blåaktig ton gav den namnet Blå kyrkan. Birgittinorden spred sig från Vadstena över Europa.
Birgitta hade i detalj beskrivit hur kyrkan skulle utformas. Den är en hallkyrka med tre skepp av samma höjd och kryssvalv som bärs av åttkantiga pelare. Kyrkan skulle vara enkel och stark, utan överflödig utsmyckning. Läget är omvänt mot det vanliga: högaltaret står i väster. Nunnorna hade sitt kor på en läktare, så att nunnor och munkar kunde delta i samma gudstjänster utan att se varandra. Kyrkan har en rik medeltida inredning, med altarskåp och skulpturer.
Efter reformationen upplöstes klostret, men nunnorna fick bo kvar till 1595. Kyrkan blev församlingskyrka och har behållit mycket av sin inredning, bland annat skrinet med Birgittas och hennes dotter Katarinas reliker. Klosterbyggnaderna användes senare som krigsmanshus och hospital. I dag finns återigen birgittinsystrar i Vadstena. Kyrkan är en av Sveriges viktigaste medeltida byggnader och visar hur en kvinnas visioner kunde forma arkitekturen.