Gotlands kyrkor

Handeln gör Gotland rikt, och bönderna bygger en kyrka i nästan varje socken, i kalksten med skulpterade portaler. På 1300-talet ebbar rikedomen ut och byggandet stannar av.

Drygt nittio medeltida kyrkor står kvar nästan oförändrade – ett av Europas tätaste medeltidslandskap.

Gotland låg mitt i Östersjön och blev under vikingatid och tidig medeltid en knutpunkt för handeln mellan Ryssland, Baltikum och Västeuropa. Gotländska bönder seglade själva i handel till Novgorod och längs de baltiska kusterna, och skattfynden på ön är fler än någon annanstans i Norden. Kristendomen fick fäste under 1000-talet, och ön delades in i socknar där bönderna själva bekostade sina kyrkor. Den första generationens kyrkor var ofta av trä, men under 1100-talet började man bygga i sten. Kalksten fanns överallt i berggrunden, och på södra Gotland fanns sandsten som lämpade sig för skulptur, så öns egna stenhuggare fick gott om material.

De flesta kyrkor byggdes inte på en gång utan i etapper. Ett romanskt torn kunde stå kvar medan långhuset och koret revs och byggdes om större och i gotisk stil. Därför är många kyrkor en blandning av olika tider. Stenmästarna är anonyma, men forskarna har gett dem namn efter verken. Mästarna Hegvald och Majestatis högg dopfuntar på 1100-talet, och den mästare som kallas Egypticus gjorde på 1300-talet portaler och skulpturer, bland annat i Stånga. Interiörerna fylldes med kalkmålningar, krucifix och glasmålningar, och i kyrkor som Dalhem och Lye finns medeltida glas kvar. Gotländska dopfuntar exporterades till fastlandet och runt Östersjön.

Under 1300-talet tog Gotlands storhetstid slut. Hansan och de tyska köpmännen i Visby tog över handeln, och 1288 utkämpades till och med ett inbördeskrig mellan staden och landsbygden. Digerdöden slog till omkring 1350, och 1361 erövrades ön av den danske kungen Valdemar Atterdag efter ett blodigt slag utanför Visby. Pengarna försvann, och byggena avbröts mitt i arbetet. I flera kyrkor syns det fortfarande, där ett stort nytt kor eller torn står intill ett mindre och äldre långhus som aldrig hann ersättas. Gotland förblev danskt till 1645 och var sedan länge fattigt, och det är mycket därför som kyrkorna aldrig moderniserades och står kvar så orörda.