Pruitt-Igoe rivs

Ett modernistiskt bostadsområde med 33 höghus, bara arton år gammalt, börjar sprängas. Kritikern Charles Jencks utnämner tidpunkten till den moderna arkitekturens död.

Rivningen blev en symbol för modernismens kris och postmodernismens startpunkt, även om orsakerna var sociala och ekonomiska.

Efter andra världskriget satsade den amerikanska förbundsstaten genom 1949 års bostadslag på att riva slumområden i städernas centrum och ersätta dem med offentliga bostäder. I St. Louis revs ett stort område norr om centrum, och arkitekten Minoru Yamasaki, som senare ritade World Trade Center i New York, fick tillsammans med sina kollegor rita ett nytt område. Det fick namn efter en svart stridspilot från andra världskriget och en lokal kongressledamot. Från början var det tänkt att vara rassegregerat, med en del för svarta och en för vita invånare, men efter domstolsbeslut i mitten av 1950-talet blev det formellt integrerat. I praktiken blev invånarna nästan enbart svarta.

Området stod färdigt 1954–1956 med 33 skivhus i elva våningar. För att spara pengar stannade hissarna bara på var tredje våning, där breda korridorer skulle fungera som gator i luften med plats för lek och umgänge. Från början fick husen beröm i arkitekturtidskrifter. Men kostnadsjakten gjorde också att materialen var enkla och lägenheterna små. Hyresintäkterna skulle betala underhållet, och när stadens befolkning minskade och medelklassen flyttade till förorterna fick området allt fattigare hyresgäster. Hissar och belysning gick sönder, lägenheter stod tomma och brottsligheten ökade. I mitten av 1960-talet beskrevs Pruitt-Igoe redan som ett misslyckande, och 1972 började husen sprängas.

Charles Jencks gjorde i sin bok om den postmoderna arkitekturen 1977 sprängningen till en dödsruna över modernismen, och han angav till och med klockslaget med ironisk exakthet. Bilderna av ett höghus som störtar samman blev en av arkitekturhistoriens mest kända. Samma år som rivningen började gav Oscar Newman ut en bok om försvarbara rum som använde området som exempel på hur utformningen kunde främja brottslighet. Senare forskare har betonat andra orsaker: rasdiskriminering, fattigdom, uteblivet underhåll och en stad i ekonomisk kris. I den svenska debatten om miljonprogrammet nämndes Pruitt-Igoe ofta som varning, men i Sverige blev svaret oftast upprustning, inte rivning.