Den första skyskrapan
Home Insurance Building i Chicago får en bärande stomme av järn och stål, så att väggarna inte behöver bära. Med hissen blir det möjligt att bygga högt.
Stommen frigjorde fasaden och gjorde skyskrapan till 1900-talets byggnadstyp.
Den stora branden i Chicago 1871 ödelade stadens centrum, och återuppbyggnaden blev snabb och intensiv. Chicago var Mellanvästerns järnvägsknut och handelscentrum, och tomtpriserna i affärsdistriktet steg så kraftigt att det lönade sig att bygga på höjden. Två uppfinningar gjorde det möjligt. Den ena var säkerhetshissen, som Elisha Otis visade upp i New York på 1850-talet och som sedan utvecklades vidare. Den andra var billigare järn och stål. Höga hus med bärande murar krävde väggar som blev mycket tjocka längst ner, vilket stal yta och ljus. Lösningen var att låta en stomme bära husets tyngd, medan väggen bara behövde stänga ute vädret.
Home Insurance Building ritades av William Le Baron Jenney, en ingenjör som utbildats i Paris och tjänstgjort i inbördeskriget. Huset stod färdigt 1885 med tio våningar, och senare byggdes ytterligare två på. Stommen bestod av gjutjärnspelare och balkar av järn och, i de övre våningarna, av stål. Fasaderna var fortfarande av sten och tegel, och delar av dem bar också last, så historiker har länge diskuterat om huset verkligen var den första skyskrapan. Det var dessutom brandsäkrat med tegel och lera kring stålet. Huset revs redan 1931, men det räknas ändå som ett avgörande steg mot den rena stålstommen.
I Jenneys kontor arbetade flera av dem som skulle utveckla den så kallade Chicagoskolan, och firmor som Burnham & Root och Holabird & Roche byggde allt högre hus med stora fönster. Louis Sullivan gav skyskrapan ett formspråk, med en tydlig bas, ett skaft av likadana våningar och en avslutande topp, och han myntade devisen att formen följer funktionen. Snart tog New York över ledningen med torn som Woolworth Building och Empire State Building. I Sverige var de amerikanska höghusen både förebild och skräckexempel. Kungstornen vid Kungsgatan i Stockholm, färdiga i mitten av 1920-talet, var ett tidigt svenskt försök med amerikanska tornhus i staden.