Vaux-le-Vicomte

Finansministern Fouquet låter Le Vau, Le Brun och Le Nôtre bygga slott och trädgård. Vid invigningsfesten blir kungen så avundsjuk att Fouquet snart hamnar i fängelse.

Samma konstnärer fick sedan bygga Versailles åt Ludvig XIV.

Nicolas Fouquet var Frankrikes finansminister under kardinal Mazarins tid och hade samlat en enorm förmögenhet, delvis genom att låna ut pengar till staten och blanda samman egna och offentliga medel. Han var en generös mecenat för diktare som La Fontaine och Molière, och han ville ha ett lantställe som visade hans ställning. Gården Vaux hade han köpt redan på 1640-talet. När Mazarin dog i mars 1661 förklarade den unge Ludvig XIV att han själv skulle regera, utan premiärminister. Fouquet hoppades ta Mazarins plats, men Jean-Baptiste Colbert, som själv ville bli finansminister, hade redan börjat samla bevis mot honom inför kungen.

Slottet byggdes från 1656 på bara några år. Louis Le Vau ritade huvudbyggnaden, omgiven av en vallgrav, med en oval salong under en kupol i mitten som öppnar sig mot trädgården. Charles Le Brun ledde målningar och inredning, och en vävateljé i närheten tillverkade gobelänger till slottet. André Le Nôtre anlade trädgården, och för att få plats revs tre byar. Trädgården är ordnad längs en lång axel med parterrer, bassänger, en kanal och en grotta, och den bygger på optiska effekter: avstånd ser kortare ut än de är, och nya vyer öppnar sig först när man går. Det var första gången de tre konstnärerna arbetade tillsammans.

Den 17 augusti 1661 bjöd Fouquet kungen och hovet på en fest med middag, fyrverkeri och en ny komedi av Molière. Tre veckor senare arresterades han i Nantes av musketörkaptenen d’Artagnan. Efter en lång rättegång dömdes han till förvisning, men kungen skärpte straffet till livstids fängelse, och Fouquet dog i fängelset 1680. Ludvig XIV tog över hans konstnärer, apelsinträd och gobelänger, och flera av dem fördes till Versailles. Vaux restaurerades i slutet av 1800-talet och är i dag privatägt. Även svenskarna lärde sig av Le Nôtres trädgård, och i Drottningholm anlade far och son Tessin en barockträdgård i samma anda.