Vitruvius skriver om arkitektur

Romaren Vitruvius tillägnar kejsar Augustus sina tio böcker om arkitektur: om material, tempel, kolonnordningar, städer, vattenledningar och maskiner.

Det är den enda arkitekturtext som finns bevarad från antiken. När den återupptäcktes på 1400-talet blev den renässansens handbok.

Vitruvius var ingen berömd arkitekt under sin livstid. Han hade tjänat som militäringenjör under Julius Caesar och byggt krigsmaskiner, och efter inbördeskrigen fick han en pension från Augustus, tack vare kejsarens syster Octavia. Den enda byggnad han själv säger sig ha ritat är en basilika i staden Fano, som inte finns kvar. Han skrev sina böcker omkring 30–20 f.Kr., när Augustus samlade makten och satte igång ett stort byggprogram i Rom. Verket kan läsas som ett försök att ge den nya ordningen en arkitektur grundad i grekisk lärdom, men också som en äldre ingenjörs sätt att föra sin samlade erfarenhet vidare.

De tio böckerna spänner över hela byggandet. Vitruvius går igenom tegel, kalk, sand och trä, beskriver de grekiska kolonnordningarna, teatrarnas akustik, bostadshus, vattenledningar, solur och lyftmaskiner. Mest känd är hans tanke att god arkitektur förenar tre egenskaper: hållbarhet, nytta och skönhet, på latin firmitas, utilitas och venustas. Han menar också att en arkitekt behöver kunna geometri, historia, musik, medicin och juridik. I tredje boken beskriver han hur en välproportionerad människa med utsträckta armar och ben passar in i både en cirkel och en kvadrat, och han ser kroppens proportioner som förebild för templets. De teckningar han hänvisar till har gått förlorade.

Texten glömdes aldrig helt; den skrevs av i klosterbibliotek under hela medeltiden. Men det var humanisterna på 1400-talet som gjorde den till en levande handbok. Poggio Bracciolini uppmärksammade en handskrift i klostret Sankt Gallen 1416, och den första tryckta utgåvan kom i Rom på 1480-talet. Eftersom bilderna saknades fick varje generation tolka de ibland dunkla beskrivningarna på nytt, och illustrerade utgåvor blev en egen genre. Leonardo da Vincis teckning av människan i cirkeln och kvadraten, från omkring 1490, är det mest kända försöket. Vitruvius lästes av Alberti, Palladio och alla som följde, också av svenska arkitekter, och hans tre egenskaper citeras än i dag på arkitekturskolor.