Dryckeskanna i silver
Den svenska barockens statussymbol: en tung silverkanna på kulfötter, ofta med inlagda mynt eller graverade vapen.
Dryckeskannan var ett av de vanligaste föremålen i 1600- och det tidiga 1700-talets silver. Den användes vid gästabud och gavs som gåva vid bröllop och jubileer.
Silvret var också ett sätt att spara pengar: kannan kunde smältas om vid behov. De som finns kvar visar därför ofta tecken på lagningar och ägarbyten.
Material: Silver, drivet och gjutet, ofta förgyllt invändigt
Tillverkning: Kroppen drevs fram ur en plåt; fötter, tumgrepp och öra göts och löddes på.
Tre fötter i form av kulor, granatäpplen eller liggande lejon.
Ett tumgrepp på locket som gör att man kan öppna med en hand.
Stämplar vid mynningen eller under botten: stad, mästare och årsbokstav.