Kakelugn
Den svenska kakelugnen med rökkanaler i flera vändor – uppfunnen 1767 för att spara ved, och ett rums stora smycke.
Under 1700-talet var bristen på ved ett stort problem i Sverige. 1767 tog riksrådet Carl Johan Cronstedt och generalen Fabian Wrede fram en kakelugn där röken leddes i flera kanaler, så att mer av värmen lagrades i ugnen.
Kakelugnen spreds snabbt i herrgårdar och städer. Gustavianska kakelugnar i vitt eller med enkla blå blommor blev en del av den svenska interiören.
Material: Glaserat kakel, tegel, lera, järnluckor
Tillverkning: Kaklet tillverkades vid fabriker som Rörstrand och Marieberg; ugnen murades av en kakelugnsmakare på plats.
Rökgångar som går upp och ned i ugnen, så att värmen stannar i teglet.
Rund eller fyrkantig form, ofta med krona eller urna överst.
Kakel med blommor eller lister; fabrikens stämpel på kaklets baksida.