Fickur med spindelgång
1700-talets fickur: tjockt, med kedja och snäcka i urverket och en nyckel för uppdragningen.
Med balansfjädern, som kom på 1670-talet, blev fickuret precist nog att visa minuter. Spindelgången och snäckan gjorde uren tjocka, och de kallades ibland rovor.
Urverket bär urmakarens namn och ett nummer. Boettens stämplar – i England årsbokstäver – kan visa när uret sattes i sitt fodral.
Material: Mässing och stål i urverket; boett av silver eller guld; emaljurtavla
Tillverkning: Handgjort av urmakare och specialister – fjädermakare, kedjemakare, gravörer – oftast i London, Genève eller Paris.
Ett nyckelhål i urtavlan eller i baksidan för uppdragning.
En snäcka och en tunn kedja i urverket, som jämnar ut fjäderns kraft.
Ett ytterboett och ett innerboett, ofta med stämplar som daterar silvret.