Watermans reservoarpenna
Lewis Watermans matare från 1884 som lät luft och bläck byta plats – reservoarpennan som slutade kladda.
Reservoarpennor fanns före Waterman, men de läckte eller torkade. Lewis Waterman fick 1884 patent på en matare med fina kanaler som släppte in luft när bläcket rann ut, så att flödet blev jämnt.
Enligt en ofta berättad historia började han efter att en kladdande penna förstört ett försäkringsavtal. Hans företag blev en av de största pennmakarna i världen.
Material: Ebonit (hårdgummi), guldspets
Tillverkning: Skaften svarvades ur ebonit och fylldes med pipett; spetsen var av guld med hård spets.
Svart eller röd-svart marmorerad ebonit som bleknar till brunt eller olivgrönt.
En matare med flera fina kanaler under spetsen.
Ingen fyllningsmekanism – pennan skruvas isär och fylls med pipett.