Bauhaus och modernismen
En skola i Weimar och Dessau där konst, hantverk och industri skulle mötas – och där stålrörsmöbler, lampor och typsnitt fick sin moderna form.
Bauhaus grundades 1919 i Weimar av arkitekten Walter Gropius, genom en sammanslagning av stadens konstakademi och konsthantverksskola. Programmet var att alla konster skulle samlas kring byggandet. Eleverna gick först en förkurs där de undersökte material, form och färg, och arbetade sedan i verkstäder för metall, trä, väv, keramik, väggmålning och tryck, ledda av både en hantverksmästare och en konstnär.
Under de första åren präglades skolan av expressionism och hantverk. Kring 1923 vände Gropius riktningen med parollen konst och teknik – en ny enhet. Verkstäderna skulle göra prototyper för industrin. Wilhelm Wagenfelds bordslampa, Marianne Brandts tekannor och Marcel Breuers stålrörsfåtölj kom ur den omställningen.
Skolan flyttade 1925 till Dessau, till en byggnad som Gropius ritat, och 1932 till Berlin, där den stängdes 1933 under trycket från nazisterna. Lärarna och eleverna spreds över världen och förde idéerna till USA, Storbritannien, Israel och Norden. Samtidigt arbetade De Stijl i Nederländerna och Le Corbusier i Frankrike med liknande frågor.