Jugend och art nouveau
En ny stil för ett nytt sekel: böljande linjer, växter, insekter och kvinnogestalter, i glas, smycken, affischer och tunnelbanenedgångar.
Kring 1890 ville konstnärer och formgivare i hela Europa göra sig fria från de historiska stilarna. Resultatet fick olika namn: art nouveau i Frankrike och Belgien efter Siegfried Bings butik Maison de l'Art Nouveau i Paris, Jugendstil i Tyskland efter tidskriften Jugend, Sezessionsstil i Wien, Stile Liberty i Italien, Modernisme i Katalonien – och jugend i Sverige.
Det gemensamma var linjen: piskslaget, den böljande kurvan som tycktes växa ur naturen. Formgivarna studerade växter, insekter och vatten, och japanska träsnitt gav dem platta färgfält och djärva utsnitt. Allt skulle formges av samma hand – huset, möblerna, lamporna, tapeterna och besticken.
I Nancy gjorde Émile Gallé och familjen Daum glas med flera lager och etsade växtmotiv, och Louis Majorelle möbler med intarsia av blommor. René Lalique förnyade smyckekonsten med emalj, horn och glas i stället för diamanter. Affischerna av Alfons Mucha och Henri de Toulouse-Lautrec tog konsten ut på gatan.