Samtida och hållbar design
Digitala verktyg, globala fabriker och en växande insikt om att varje föremål kostar råvaror och energi: designens frågor handlar nu lika mycket om hur som om vad.
Sedan 1990-talet har formgivningen förändrats av datorn, som används för att rita, simulera och tillverka, och av en global produktion där föremål ritas i ett land, tillverkas i ett annat och säljs överallt. Ett fåtal stora företag, som IKEA och Apple, har gjort sin formgivning känd över hela världen.
Samtidigt har en reaktion mot överflöd präglat mycket av den samtida designen. Jasper Morrison och Naoto Fukasawa har talat om supernormal – föremål så självklara att de nästan inte märks – och Muji har sålt varor utan märke sedan 1980. Andra, som den nederländska gruppen Droog, har gjort möbler av återbrukat material och skämtat med föremålens betydelse.
Den stora frågan är hållbarhet. Formgivare arbetar med återvunna och förnybara material, med föremål som kan repareras och tas isär, och med tjänster i stället för saker. Begrepp som cirkulär ekonomi och cradle to cradle har blivit en del av utbildningen. Inkluderande design, som tar hänsyn till människor med olika förmågor, har också blivit en självklar del av arbetet.