Muromachi: zen, tusch och teceremoni
Zenklostrens tuschmåleri, stenträdgårdar och teceremonin formade en estetik av enkelhet, tystnad och tomrum.
Ashikaga-shogunerna bosatte sig i stadsdelen Muromachi i Kyoto och blev stora beskyddare av zenbuddhismen och kinesisk konst. Guldpaviljongen och Silverpaviljongen byggdes som shogunernas reträtter.
Munkmålaren Sesshū reste till Kina och utvecklade ett eget tuschmåleri, suibokuga, med kraftfulla penseldrag och dramatiska landskap. Zenklostrens stenträdgårdar, som Ryōan-ji, skapade landskap av krattat grus och stenar.
Teceremonin tog form med Murata Jukō och senare Sen no Rikyū, och Nō-teatern utvecklades av Zeami. Estetiska ideal som wabi – stilla enkelhet – och yūgen – dold, djup skönhet – formulerades.
- Sesshū: från klostret till Kina och tillbaka
- Kanō- och Tosa-skolorna
- Svärd i krigstider
- Från kinesiska praktskålar till lerkrus
- Nō-masker och torra trädgårdar
- Guldpaviljongen och Silverpaviljongen
- Närläsning: Att fånga en havskatt med en kalebass
- Shūbun och shogunens konstnärliga rådgivare
- Mellan Kina, Korea och Ryukyu
- Zenbilden i eftervärlden och forskningens nya rön
- Sesshū Tōyō
- Motonobu (1476)
- Kanō Masanobu
- Shūbun
- Tosa Mitsunobu