Marina Abramović

Performancekonstens grand old lady.
Marina Abramović har i över femtio år använt sin egen kropp som material och testat gränserna för uthållighet och närvaro.
Marina Abramović föddes 1946 i Belgrad i dåvarande Jugoslavien. Båda föräldrarna hade varit partisaner under andra världskriget och fick sedan höga positioner i den kommunistiska staten. Hemmet var strängt, och hon har beskrivit en barndom präglad av disciplin. Hon studerade vid konstakademin i Belgrad och därefter i Zagreb, och började som målare men gick snart över till performance.
I serien Rhythm i början av 1970-talet använde hon sin egen kropp som material. Mest känd är Rhythm 0 i Neapel 1974. I sex timmar stod hon stilla och lät publiken använda 72 föremål på henne, från en ros till en laddad pistol. Publiken blev alltmer aggressiv, och verket blev ett skrämmande experiment om människans beteende.
I mitten av 1970-talet träffade hon den tyske konstnären Ulay, Frank Uwe Laysiepen, i Amsterdam. De blev ett par och arbetade tillsammans i tolv år. I Imponderabilia från 1977 stod de nakna i en smal dörröppning som publiken måste tränga sig igenom. I Rest Energy från 1980 höll de en spänd pilbåge mellan sig med pilen riktad mot hennes hjärta. Samarbetet avslutades 1988 när de gick från var sin ände av Kinesiska muren och möttes på mitten för att ta farväl.
1997 fick hon ett gyllene lejon i Venedig för Balkan Baroque, där hon skrubbade en hög med blodiga ben som en reaktion på krigen i forna Jugoslavien. Hennes största publikframgång var The Artist Is Present på Museum of Modern Art i New York 2010. Under nästan tre månader satt hon tyst vid ett bord och mötte blicken hos över tusen besökare, en i taget.
Abramović har grundat ett institut för att bevara och lära ut performancekonst. Retrospektiven The Cleaner startade på Moderna Museet i Stockholm 2017, och 2023 blev hon den första kvinna som fick en stor separatutställning i Royal Academys huvudsalar i London. Hon har gjort performance till en etablerad konstform på museerna, men hennes verk väcker också debatt om gränser, risk och iscensättning.