The Artist Is Present
Under tre månader 2010 satt Abramović tyst på en stol på Museum of Modern Art. Besökare fick sitta mitt emot henne, en i taget, så länge de ville. Många grät.
Verket är mötet mellan två människor – det kan inte hängas på en vägg.
Marina Abramović genomförde The Artist Is Present på Museum of Modern Art i New York från mars till slutet av maj 2010. Performancen var en del av en stor retrospektiv utställning av hennes verk, den första stora utställningen av performancekonst på museet. Abramović, född 1946 i Belgrad, hade sedan 1970-talet gjort performancer där hon prövade kroppens och sinnets gränser.
I utställningens största hall satt Abramović på en stol vid ett bord. Mitt emot henne stod en tom stol. Besökarna fick köa och sedan sätta sig, en i taget, och se henne i ögonen i tystnad så länge de ville. Abramović satt orörlig under museets öppettider, varje dag. Efter en tid togs bordet bort, så att bara de två stolarna stod kvar.
Rummet var tomt sånär som på stolarna och en markerad kvadrat på golvet i starkt ljus. Publiken stod runt om och tittade på mötet. Abramović bar en lång klänning, och färgen på den varierade under perioden. Det enkla arrangemanget riktade all uppmärksamhet mot ansiktena och blickarna.
Totalt satt hon omkring 736 timmar, och över tusen personer satt mitt emot henne. Vissa satt en kort stund, andra en hel dag. Många grät, och reaktionerna fotograferades och lades ut på internet. Den fysiska ansträngningen var stor, eftersom hon inte rörde sig under långa pass. Utställningen lockade mycket stor publik, och vissa besökare köade över natten för att få en plats på stolen.
Ett uppmärksammat ögonblick var när hennes tidigare partner och konstnärskollega Ulay satte sig mitt emot henne. De hade arbetat tillsammans i många år och skilts på 1980-talet. Abramović bröt sin stillhet och tog hans händer. Filmklippet av mötet har setts av miljontals människor.
Verket har tolkats som en undersökning av närvaro och tid i en värld full av distraktioner. Det handlar om att verkligen se och bli sedd. Samtidigt har det kritiserats för att vara en publikmagnet och för att göra konstnären till en kändis. Under retrospektiven framfördes några av hennes äldre performancer av andra artister, vilket väckte frågor om hur man bevarar och återskapar performancekonst.
The Artist Is Present har blivit en av de mest kända performancerna i modern tid. Den dokumenterades i en dokumentärfilm som visades 2012. Verket visade att performance kan nå en mycket stor publik och har påverkat hur museer arbetar med levande konst. Det kan inte hängas på en vägg, och det finns i dag bara som minnen, fotografier och film.