Ai Weiwei

Ai Weiwei
Hafenbar, CC BY-SA 2.0 de

Konstnären och aktivisten.

Ai Weiwei är Kinas mest kända samtida konstnär och en kritiker av regimen. Han fängslades 2011 och lever nu i Europa.

Ai Weiwei föddes 1957 i Peking. Hans far var den kände poeten Ai Qing, som året efter sonens födelse stämplades som högeravvikare och förvisades. Familjen levde i många år i svåra förhållanden, bland annat i Xinjiang i nordvästra Kina. Efter kulturrevolutionen kom familjen tillbaka till Peking, och 1978 började Ai Weiwei studera vid filmakademin där. Han var med i konstnärsgruppen Stjärnorna, som krävde konstnärlig frihet.

1981 flyttade han till USA, där han bodde i tolv år, största delen i New York. Han studerade en tid, fotograferade stadens konstnärs- och aktivistmiljöer och tog intryck av Marcel Duchamp och Andy Warhol. 1993 återvände han till Peking. I fotoserien Dropping a Han Dynasty Urn från 1995 släpper han en urna som är omkring 2 000 år gammal så att den krossas. Han har också målat Coca-Cola-logotyper på gamla krukor, för att fråga vad kulturarv och värde egentligen är.

Ai Weiwei var konstnärlig rådgivare vid bygget av Fågelboet, OS-stadion i Peking, men tog senare avstånd från spelen som propaganda. Efter jordbävningen i Sichuan 2008 samlade han in namnen på över 5 000 skolbarn som dött i dåligt byggda skolor. Myndigheterna försökte tysta honom, och han misshandlades av polis. 2010 fyllde han Turbinhallen på Tate Modern med Sunflower Seeds, omkring 100 miljoner solrosfrön i handmålat porslin från Jingdezhen.

2011 greps han och hölls i 81 dagar utan åtal. Därefter anklagades hans företag för skattebrott, och han fick reseförbud. 2015 fick han tillbaka sitt pass och lämnade Kina. Han har sedan dess bott i Berlin, Storbritannien och Portugal. Flyktingkrisen har blivit ett stort tema, bland annat i filmen Human Flow från 2017 och i en enorm gummibåt fylld med figurer. 2021 gav han ut memoarboken 1000 Years of Joys and Sorrows.

Ai Weiwei är i dag lika känd som aktivist som konstnär. Han använder sociala medier skickligt och har blivit en symbol för kampen för yttrandefrihet. Kritiker menar ibland att aktivismen tar över konsten, men hans verk har gjort frågor om makt, minne och mänskliga rättigheter synliga för en mycket stor publik.