Solrosfrön
Ett golv täckt av handmålade porslinsfrön, gjorda av omkring 1 600 hantverkare i Jingdezhen. Verket handlar om massan och individen.
På avstånd ett grått fält; nära ser man att varje frö är unikt.
Ai Weiwei visade Solrosfrön i Turbinhallen på Tate Modern i London 2010. Turbinhallen är ett väldigt utställningsrum i ett före detta kraftverk, och varje år bjöds en konstnär in att göra ett verk där. Ai Weiwei, född 1957, är son till poeten Ai Qing, som förvisades i slutet av 1950-talet. Han växte delvis upp i förvisning. Han bodde på 1980-talet i New York och blev senare en av Kinas mest kända konstnärer och regimkritiker.
Verket består av omkring 100 miljoner små porslinsfrön som ser ut som solrosfrön. De täckte golvet i en stor del av hallen och bildade en grå yta. På avstånd ser det ut som en homogen massa, men varje frö är unikt. Fröna har svarta och vita streck som efterliknar riktiga solrosfrön.
Kompositionen är enkel: en stor, platt yta av frön. Det finns ingen huvudpunkt och ingen hierarki. Varje frö är lika viktigt, men samtidigt försvinner det i massan. Det är kontrasten mellan individen och massan som är verkets kärna. Lagret var omkring tio centimeter djupt och täckte ungefär tusen kvadratmeter av hallens golv.
Fröna tillverkades för hand av omkring 1 600 hantverkare i staden Jingdezhen, Kinas porslinscentrum. Varje frö formades, brändes, målades med några penseldrag och brändes igen. Arbetet tog flera år. Verket gav sysselsättning åt många hantverkare och visade en tradition som går tillbaka i århundraden. Det var samtidigt en kommentar till föreställningen om Kina som världens fabrik, där varor massproduceras.
Solrosfrön har en särskild betydelse i Kina. Under kulturrevolutionen avbildades ordförande Mao ofta som solen och folket som solrosor som vände sig mot honom. Ai Weiwei har också berättat att solrosfrön var ett vanligt tilltugg som delades mellan människor, även i fattiga tider. Verket har tolkats som en kommentar till frihet, individualitet och kollektiv.
Från början fick besökarna gå på fröna, ligga i dem och röra vid dem. Efter några dagar stängdes ytan, eftersom det bildades porslinsdamm som kunde vara skadligt att andas in. Därefter fick besökarna bara titta från kanten. Året därpå greps Ai Weiwei av kinesiska myndigheter och hölls fängslad i 81 dagar utan åtal, vilket väckte internationell kritik.
Tate förvärvade senare en del av fröna, omkring åtta miljoner. Mindre mängder har också sålts på auktion. Verket har blivit en av de mest kända installationerna i Turbinhallen och en symbol för Ai Weiweis konst, som förenar traditionellt hantverk, politiska frågor och storskaliga idéer. Ai Weiwei bor i dag utanför Kina.