Albertus Pictor
Mälardalens kyrkmålare.
Albertus Pictor kom troligen från Tyskland och ledde en verkstad i Stockholm. Han och hans medarbetare dekorerade ett trettiotal kyrkor med kalkmålningar fulla av bibliska berättelser, helgon och djävlar.
Albertus Pictor betyder helt enkelt ”Albert målaren”. Han föddes troligen omkring 1440 i Tyskland och flyttade till Stockholm, där han är omnämnd i stadens handlingar från 1460-talet. Han tog över en målarverkstad genom att gifta sig med änkan efter en annan målare, vilket var ett vanligt sätt att bli mästare på den tiden. Han arbetade också som pärlstickare, alltså med broderier av pärlor till dyrbara textilier för kyrkan.
Han och hans gesäller målade kalkmålningar i ett trettiotal kyrkor i Mälardalen, främst i Uppland men också i Västmanland och Södermanland. Bland de mest kända finns Täby kyrka och Härkeberga kyrka, där målningarna är ovanligt välbevarade. I flera kyrkor har han signerat sitt arbete, vilket var ovanligt för en kyrkmålare. Han dog troligen omkring 1509.
Målningarna täcker valv och väggar med bibliska berättelser, helgon, moraliska varningar och fantasifulla rankor. Han hämtade ofta förlagor från tryckta bilder, till exempel en sorts illustrerade bilderböcker om frälsningen som kallas Biblia pauperum, ”de fattigas bibel”. Figurerna har kraftiga konturer och tydliga gester, så att budskapet skulle gå fram till församlingen. Till skillnad från den italienska renässansen handlar det inte om perspektiv eller anatomi utan om att berätta tydligt och levande.
Det mest berömda motivet finns i Täby kyrka: Döden som spelar schack med en man. Bilden inspirerade Ingmar Bergman till filmen Det sjunde inseglet från 1957. Albertus Pictor har därför blivit en av få namngivna svenska medeltidskonstnärer som många känner till. Hans målningar är i dag en viktig källa till hur människor i Sverige under senmedeltiden föreställde sig himmel, helvete och vardag.