Olle Bonniér
Konkretisten och läraren.
Olle Bonniér var en av 1947 års män och en central person i svensk konkret konst och konstnärsutbildning.
Olle Bonniér föddes 1925 och var en av de yngsta bland konstnärerna som deltog i utställningen Ung konst i Stockholm 1947, de så kallade 1947 års män. Utställningen blev startskottet för den konkreta konsten i Sverige, där bilderna byggs av rena geometriska former, linjer och färger utan att föreställa något.
Bonniér blev snabbt en av riktningens främsta företrädare och dess kanske mest teoretiskt intresserade medlem. Han undersökte hur linjer, rytmer och färgytor kan skapa rörelse och rum i bilden, och han intresserades av sambanden mellan bildkonst, musik och arkitektur. Hans verk präglas av precision men också av en lekfull rytm, ibland med täta, vibrerande linjemönster.
Han arbetade även med offentlig konst och utsmyckningar i byggnader, där han ville att färg och form skulle samverka med arkitekturen. Konsten var för honom inte bara något som hängde på väggen utan en del av miljön där människor lever.
Bonniér var under lång tid verksam som lärare och hade stor betydelse för konstnärsutbildningen i Sverige. Han levde länge och dog 2016. Han räknas som en av de centrala gestalterna i den svenska konkretismen och en viktig länk mellan konstnärer, arkitekter och pedagoger under efterkrigstiden.