Marianne Brandt
Bauhaus metallformgivare.
Marianne Brandt var en av få kvinnor i Bauhaus metallverkstad. Hennes tekanna och lampor blev modernismens klassiker.
Marianne Brandt föddes 1893 i Chemnitz i Tyskland. Hon studerade måleri och skulptur vid konstskolan i Weimar och gifte sig 1919 med den norske målaren Erik Brandt. Paret bodde en tid i Norge och Paris. År 1924 började hon vid Bauhaus i Weimar.
Kvinnor vid Bauhaus styrdes oftast till vävverkstaden, men László Moholy-Nagy, som ledde metallverkstaden, uppmuntrade henne att arbeta med metall. De manliga studenterna var enligt hennes egna minnen inte välkomnande i början. Redan 1924 formgav hon en liten tekanna i mässing och silver, uppbyggd av halvklot, cylinder och cirkel. Den räknas som en klassiker, och exemplar finns i bland annat British Museum och Museum of Modern Art i New York.
Hon blev en av metallverkstadens viktigaste formgivare och var dess tillförordnade ledare 1928–29. Tillsammans med andra utvecklade hon lampor för serieproduktion, bland annat en nattlampa för företaget Körting & Mathiesen under märket Kandem, som såldes i stora mängder. Hon gjorde också fotomontage och fotografier, bland dem självporträtt i reflekterande metallytor.
Efter Bauhaus arbetade hon kort på Gropius kontor och sedan för en metallvarufabrik i Gotha. Under nazitiden var hon fast i Tyskland och hade svårt att arbeta. Efter kriget undervisade hon vid konstskolor i Dresden och Östberlin. Hon dog 1983. Hennes tekanna tillverkas i dag som reproduktion, och hon ses som en av de främsta kvinnorna i Bauhaus historia.