Camille Corot
Landskapets poet.
Corot målade både skarpa italienska skisser och senare silvrigt disiga, drömska landskap. Han var en förebild för impressionisterna.
Camille Corot föddes 1796 i Paris. Föräldrarna hade en framgångsrik modeaffär, och han skulle bli tygköpman. Först vid 26 års ålder fick han av fadern ett litet årligt underhåll för att ägna sig åt måleriet. Han studerade för landskapsmålarna Achille-Etna Michallon och Jean-Victor Bertin, som lärde honom att måla skisser utomhus.
Åren 1825–28 bodde Corot i Italien. Där målade han små oljeskisser i det klara ljuset, med tydliga former och fina nyanser. Ett känt exempel är skissen av Bron i Narni (1826) i Louvren. Han gjorde ytterligare två resor till Italien. Han målade också i Frankrike, i skogen vid Fontainebleau och i Ville-d'Avray utanför Paris, där familjen hade ett hus. Under många år ställde han ut på Salongen utan större framgång.
Från 1850-talet ändrade han stil och blev mycket populär. Han målade drömska, poetiska landskap med fjäderlätta träd, dimmiga sjöar och små figurer, i silvergrå och dämpat gröna toner. De kallades ofta ”minnen”. Minne från Mortefontaine (1864) i Louvren köptes av kejsar Napoleon III. Corot målade också figurer, som Kvinna med pärla i Louvren, som ibland jämförs med Mona Lisa.
Corot var känd för sin generositet. Han gifte sig aldrig och levde enkelt. Han hjälpte kolleger i nöd, bland annat lät han ordna ett hus åt den åldrande och nästan blinde Honoré Daumier och stödde Millets änka. Han uppmuntrade yngre målare som Camille Pissarro och Berthe Morisot.
Corot dog i Paris 1875. Hans popularitet ledde till att han blev en av de mest förfalskade konstnärerna i historien. Ett gammalt skämt säger att han målade tre tusen målningar, varav tio tusen finns i USA. Hans skisser från Italien och hans känsla för ljus gör honom till en viktig föregångare till impressionismen.