Eugène Delacroix

Eugène Delacroix
Nadar, Public domain

Romantikens färgstarka hjärta.

Delacroix målade dramatiska motiv ur historia, litteratur och samtiden. Resan till Marocko 1832 gav hans färger ännu mer glöd.

Eugène Delacroix föddes 1798 i Charenton-Saint-Maurice nära Paris. Fadern var politiker och diplomat. Ett gammalt rykte, som aldrig bevisats, gör gällande att den biologiska fadern i själva verket var diplomaten Talleyrand. Delacroix blev föräldralös som tonåring. Han studerade för Pierre-Narcisse Guérin och blev vän med Théodore Géricault, vars Medusas flotte gjorde starkt intryck på honom.

Han debuterade på Salongen 1822 med Dante och Vergilius i underjorden, även kallad Dantes båt. Två år senare väckte Massakern på Chios (1824) uppståndelse. Den skildrar turkiska truppers massaker på greker under det grekiska frihetskriget. Sardanapalus död (1827) visar en orientalisk kung som låter döda sina kvinnor och hästar innan han själv dör. Den mest kända är Friheten på barrikaderna (1830), där en kvinna med trikoloren leder folket under julirevolutionen. Alla dessa finns i Louvren.

År 1832 följde Delacroix med en fransk diplomatisk delegation till Marocko. Han hänfördes av ljuset, färgerna och kläderna, och fyllde skissböcker med akvareller. Resan gav honom motiv för resten av livet, bland annat Kvinnor från Alger (1834) i Louvren. Han fick också stora uppdrag för offentliga byggnader, som takmålningen i Apollogalleriet i Louvren och väggmålningar i kyrkan Saint-Sulpice i Paris, bland dem Jakobs kamp med ängeln.

Delacroix ansåg att färgen var viktigare än linjen. Han lade färger bredvid varandra så att de förstärkte varandra och lät penseldragen synas. Han blev romantikens ledare och motpol till Ingres. Han förde en berömd dagbok och var en lysande skribent. Bland hans vänner fanns kompositören Frédéric Chopin och författaren George Sand. Han gifte sig aldrig och vårdades av sin trogna hushållerska.

Delacroix dog i Paris 1863. Hans sista bostad och ateljé är i dag ett museum. Impressionisterna, Van Gogh och neoimpressionisterna studerade hans färgbehandling noga, och Cézanne och Picasso kopierade hans verk.