El Greco
Kretensaren i Toledo.
Domenikos Theotokopoulos föddes på Kreta, utbildade sig i Venedig och Rom och slog sig ned i Toledo. Hans andliga, flammande stil var unik och återupptäcktes först av modernisterna.
El Greco, ”greken”, hette egentligen Domenikos Theotokopoulos och föddes 1541 i Candia, i dag Heraklion, på Kreta. Ön tillhörde då Venedig. Han utbildades som ikonmålare i den bysantinska traditionen och var en erkänd mästare på Kreta i början av 1560-talet. Omkring 1567 reste han till Venedig, där han studerade Tizian och Tintoretto.
År 1570 flyttade han till Rom och umgicks i den mäktiga familjen Farneses krets. Han hade svårt att få stora uppdrag där. Enligt en samtida uppgift ska han ha erbjudit sig att måla om Michelangelos Yttersta domen, vilket inte gjorde honom populär. År 1577 flyttade han till Toledo i Spanien. Där fick han beställningar från domkyrkan och kyrkor i staden. Han hoppades bli hovmålare hos Filip II, men kungen var missnöjd med en målning han beställt till klostret El Escorial, och El Greco stannade i Toledo resten av livet.
Hans mest kända verk är Greve Orgaz begravning från 1586–88, som fortfarande hänger i kyrkan Santo Tomé i Toledo. Den nedre delen visar en högtidlig begravning med realistiska porträtt av stadens adelsmän, och den övre delen himlen där själen tas emot. Han målade också Utsikt över Toledo, i dag i Metropolitan Museum i New York, ett av de första rena stadslandskapen i spansk konst, med en mörk och stormig himmel.
El Grecos stil är unik. Figurerna är långsträckta och verkar flamma uppåt. Färgerna är kalla och skarpa, och ljuset tycks komma inifrån. Han förenade den bysantinska traditionen, det venetianska färgmåleriet och manierismens förvrängda proportioner. Han levde med Jerónima de las Cuevas, som han aldrig gifte sig med, och de fick sonen Jorge Manuel, som blev målare och arkitekt. Han dog i Toledo 1614.
Efter sin död betraktades han länge som besynnerlig och glömdes nästan bort. På 1800-talet och början av 1900-talet återupptäcktes han av konstnärer som Manet, Cézanne och Picasso, och expressionisterna såg honom som en föregångare.