Greve Orgaz begravning
Två helgon lägger greven i graven medan hans själ förs upp till himlen. El Greco delar bilden i en jordisk och en himmelsk del, med långsträckta, flammande figurer.
Nedre halvan är stilla och svart; den övre virvlar. Pojken till vänster är troligen El Grecos son.
Målningen gjordes 1586–1588 för kyrkan Santo Tomé i Toledo. Den beställdes av kyrkoherden Andrés Núñez. Han ville hedra en välgörare till kyrkan, Gonzalo Ruiz de Toledo, herre till Orgaz, som dog 1323. Enligt en legend steg de heliga Stefanus och Augustinus ner från himlen för att lägga honom i graven, som tack för hans fromhet och gåvor.
Kontraktet från 1586 beskrev noga vad som skulle avbildas. Bilden hänger fortfarande på sin ursprungliga plats i kyrkan, ovanför grevens grav. Den är omkring 4,8 meter hög. Det uppstod en tvist om priset när verket var klart, och El Greco fick till slut en lägre ersättning än han krävt. Greven hade fått titeln greve först efter sin död; under sin livstid var han herre till Orgaz.
Den nedre delen visar begravningen. Greven bär rustning och sänks ner av de två helgonen i rika guldbroderade mässkrudar. Bakom dem står en rad män i svart med vita pipkragar. De har ansikten som tros vara porträtt av Toledos samtida adelsmän och präster. En av männen, som tittar ut mot oss, har traditionellt ansetts vara El Greco själv, men det är osäkert.
Längst till vänster står en pojke som pekar mot greven. Ur hans ficka sticker en näsduk med El Grecos signatur och årtalet 1578, det år hans son Jorge Manuel föddes. Pojken anses därför föreställa sonen. Bredvid honom brinner facklor mot den svarta bakgrunden. Signaturen är skriven med grekiska bokstäver, som El Greco ofta gjorde.
Den övre delen visar himlen. En ängel för grevens själ, framställd som ett genomskinligt barn, upp genom en smal öppning i molnen. Där väntar Maria och Johannes döparen, och högst upp sitter Kristus i vitt. Helgon och apostlar flockas runt omkring, däribland Petrus med nycklarna. Bland de saliga har man velat se kung Filip II, en identifiering som inte är säker.
Skillnaden mellan de två delarna är bildens poäng. Nedtill är allt stilla, ordnat och verkligt, med noggrant återgivna tyger och ansikten. Upptill är figurerna långsträckta, färgerna kalla och kompositionen virvlande. El Greco, som föddes på Kreta och hade arbetat i Venedig och Rom, förenade bysantinska och italienska drag i en helt personlig stil. Han kallade sig själv Domenikos Theotokopoulos, och namnet El Greco betyder helt enkelt ”greken”.
El Greco glömdes delvis bort efter sin död men upptäcktes igen kring sekelskiftet 1900. Modernister som Picasso och de tyska expressionisterna beundrade hans förvrängda former. I dag räknas Greve Orgaz begravning som hans främsta verk, och den är en av Toledos mest besökta sevärdheter.