Öyvind Fahlström

Öyvind Fahlström
Wikimedia Commons, Public domain

Spelen och kartorna.

Öyvind Fahlström gjorde rörliga bildspel och politiska kartor över kalla kriget. Han verkade i New York och räknas till popkonstens viktigaste svenskar.

Öyvind Fahlström föddes 1928 i São Paulo i Brasilien. Fadern var norsk och modern svensk. 1939 skickades han till släktingar i Sverige, och när andra världskriget bröt ut blev han kvar. Han studerade konsthistoria vid Stockholms högskola och arbetade som journalist och kritiker. 1953 skrev han ett av världens första manifest för konkret poesi.

Hans första stora verk var målningen Ade-Ledic-Nander II från 1955–57, en stor bild full av små, tecken- och serieliknande figurer som spelar ett slags spel över ytan. Den finns på Moderna Museet. 1961 flyttade han till New York tillsammans med konstnären Barbro Östlihn, som han var gift med, och där blev han en del av popkonstens krets.

Fahlström ville att betraktaren skulle delta. Han gjorde variabla målningar där figurer i plåt sitter fast med magneter och kan flyttas, så att bilden förändras som ett spel. Han lånade gärna från serier, tidningsbilder och reklam. Med tiden blev hans konst alltmer politisk. Han gjorde detaljrika världskartor och diagram om kalla kriget, Vietnamkriget, CIA och världsekonomin, och spel som parodierade Monopol, där spelarna kunde köpa diktatorer och råvaror.

Han arbetade också med teater, happenings, film och radio, och han representerade Sverige på Venedigbiennalen 1966. Han rörde sig fritt mellan Stockholm och New York och hade kontakt med både amerikanska och svenska konstnärer.

Fahlström dog i cancer 1976 i Stockholm, bara 47 år gammal. Han räknas som en av de mest internationella och nyskapande svenska konstnärerna under 1900-talet, och hans sätt att blanda spel, politik och bild har fått förnyad betydelse i vår tid av informationsflöden.