Lucio Fontana
Snittens konstnär.
Lucio Fontana skar snitt i duken och öppnade måleriet mot rummet. Han kallade det spatialism.
Lucio Fontana föddes 1899 i Rosario i Argentina. Fadern var en italiensk skulptör, och Lucio tillbringade stora delar av uppväxten i Milano. Han skadades i första världskriget och studerade sedan skulptur vid Brera-akademien i Milano. Under 1930-talet arbetade han med både abstrakt skulptur och färgstark, expressiv keramik.
Under andra världskriget bodde han i Argentina. Där formulerade han 1946 tillsammans med sina elever Det vita manifestet, som krävde en ny konst för en tid av vetenskap, rörelse och teknik. När han återvände till Milano 1947 grundade han spatialismen, rumskonsten. Han ville bryta sig ut ur målningens platta yta och arbeta med verkligt rum, ljus och tid.
Från 1949 började han sticka hål i duken, och från 1958 skar han snitt i den med en kniv. Duken målades ofta i en enda färg, och bakom snitten fanns svart tyg som gav djup. Verken kallade han Concetto spaziale, rumsligt begrepp, och snittserien fick tilläggsnamnet Attese, väntan. Hålen och snitten är inte förstörelse utan en öppning mot det oändliga. Han gjorde också tidiga ljusinstallationer, bland annat med neonrör och svart ljus.
Fontana dog 1968. Han blev en viktig föregångare till många rörelser under 1950- och 1960-talen, som den tyska Zero-gruppen, och till installationskonst och konceptkonst. Hans snittade dukar har blivit ett av de mest kända och omdiskuterade inslagen i efterkrigstidens konst.