Jean-Honoré Fragonard
Rokokons lekfulle berättare.
Fragonard målade kärlek, flirt och lek för den franska överklassen. Revolutionen gjorde hans stil omodern över en natt.
Jean-Honoré Fragonard föddes 1732 i Grasse i Provence. Familjen flyttade till Paris när han var liten. Han började som lärling hos en notarie, men hans talang för teckning gjorde att han fick studera måleri, en kort tid hos Chardin och sedan hos François Boucher. År 1752 vann han Rompriset, och efter ytterligare studier i Paris bodde han 1756–61 vid Franska akademien i Rom.
I Italien tecknade han trädgårdar och ruiner, bland annat i Villa d'Este i Tivoli, ofta tillsammans med målaren Hubert Robert. Tillbaka i Paris fick han framgång med en stor historiemålning, Koresos och Kallirhoe (1765), som köptes för kungens räkning och i dag finns i Louvren. Men han lämnade snart det tunga historiemåleriet och vände sig till privata beställare som ville ha sinnliga och lekfulla bilder.
Hans mest kända verk är Gungan (1767), där en ung kvinna gungar högt och sparkar av sig en sko medan en beundrare tittar upp under hennes kjol. Den finns i Wallace Collection i London. Ett annat huvudverk är serien om kärlekens utveckling som han målade för Madame du Barry i början av 1770-talet. Hon avvisade målningarna, som i dag finns i Frick Collection i New York. Regeln, en laddad kärleksscen i ett sovrum, hänger i Louvren.
Fragonard målade ofta mycket snabbt. I hans så kallade fantasiporträtt syns penseldragen tydligt, och vissa ska ha gjorts på en timme. Färgerna är ljusa, med rosa, gult och grönt, och naturen är frodig och luftig. År 1769 gifte han sig med Marie-Anne Gérard. Hennes syster Marguerite Gérard blev hans elev och en framgångsrik målare.
Revolutionen gjorde rokokon omodern. Jacques-Louis David hjälpte Fragonard till en tjänst i kommissionen för det nya museet i Louvren, men som målare var han glömd när han dog 1806. Först i mitten av 1800-talet återupptäcktes han, och senare såg impressionisterna honom som en föregångare med sin snabba, fria pensel.