Giotto di Bondone

Giotto di Bondone
Possibly Paolo Uccello / Florentine School, Public domain

Målaren som gav människorna tyngd och känslor.

Giotto bröt med den platta bysantinska stilen och målade figurer som står på marken och känner sorg, glädje och tvivel. Han räknas som en förelöpare till renässansen.

Giotto di Bondone föddes omkring 1267 i Mugellodalen norr om Florens, enligt traditionen i byn Vespignano. Han antas ha gått i lära hos Cimabue, men det bygger främst på senare berättelser. Historien om att Cimabue upptäckte honom när han ritade får på en sten är en legend. Säkert är att Giotto redan i unga år var en efterfrågad målare med uppdrag i flera städer.

Hans huvudverk är freskerna i Scrovegnikapellet i Padua, som brukar dateras till åren kring 1305. Kapellet beställdes av den rike Enrico Scrovegni. Väggarna är täckta med scener ur Marias och Kristi liv under ett djupblått tak med gyllene stjärnor. Bilder som Judaskyssen och Klagan över den döde Kristus hör till de mest berömda i konsthistorien. Han målade också Ognissanti-madonnan, som i dag finns i Uffizierna, och fresker i Bardi- och Peruzzikapellen i Santa Croce i Florens. Om han målade den kända Franciskuscykeln i Assisi är omstritt.

Det nya hos Giotto är att människorna har kroppar med vikt. De står på marken, deras kläder faller som riktigt tyg och de rör sig i ett rum med djup. Viktigast är känslorna. I klagoscenen böjer sig de sörjande över Kristus, och änglarna i luften vrider sig av förtvivlan. Bakgrunderna är enkla, så att uppmärksamheten riktas mot de mänskliga dramerna.

Giotto var gift och hade flera barn. Han var en framgångsrik företagare med en stor verkstad och arbetade bland annat i Rom, Neapel och Padua. År 1334 utsågs han till byggmästare för domen i Florens och ritade kampanilen, klocktornet, som fullbordades efter hans död. Han dog i Florens 1337.

Redan samtiden såg honom som en förnyare. Dante nämner honom, och Boccaccio skrev att han väckte måleriet till liv igen. Senare studerade Masaccio och Michelangelo hans fresker. Han räknas därför som en av renässansens förelöpare och som en av de viktigaste gestalterna i det västerländska måleriets historia.