Klagan över den döde Kristus
En av Giottos fresker i Scrovegnikapellet i Padua. Människorna sörjer på riktigt: de böjer sig, sträcker ut armarna, gråter. Här börjar måleriet lämna medeltidens stela figurer.
Följ bergskammen som en diagonal ner mot Kristus ansikte – kompositionen leder blicken.
Freskerna i Scrovegnikapellet i Padua beställdes av Enrico Scrovegni, en rik köpman och bankir. Hans far Reginaldo hade varit ökänd för ocker, och Dante placerade honom bland ockrarna i helvetet i Den gudomliga komedin. Kapellet har ofta tolkats som Enricos försök att sona familjens synder, men det är en tolkning och inte något som källorna säger rakt ut. Kapellet invigdes 1305, och Giotto målade freskerna under de föregående åren.
Giotto täckte nästan hela kapellets inre med bilder. I rader längs väggarna berättas om Marias föräldrar Joakim och Anna, om Marias liv och om Kristus. Taket är djupt blått med gyllene stjärnor. På väggen vid utgången finns den yttersta domen, där Enrico Scrovegni själv knäböjer och räcker fram en modell av kapellet. Klagan över den döde Kristus hör till passionsscenerna i nedersta raden.
I Klagan ligger Kristus döda kropp på marken längst ner till vänster. Maria håller hans huvud tätt intill sitt och ser in i hans ansikte. Maria Magdalena sitter vid hans fötter. Johannes böjer sig fram och kastar armarna bakåt i förtvivlan. I förgrunden sitter två gestalter med ryggen mot oss. De är helt inneslutna i sina mantlar och gör att vi själva verkar sitta i kretsen av sörjande.
Ovanför fyller tio små änglar himlen. De vrider sig, river sig i ansiktet och sträcker ut armarna, varje ängel med sin egen gest av sorg. Uppe på klippan till höger står ett kalt träd. Det har ofta tolkats som Kunskapens träd från paradiset, som vissnade vid syndafallet, men tolkningen är inte säker.
Kompositionen är byggd kring klippkanten som skär ner diagonalt mot Kristus och Maria. Bilden har sin tyngdpunkt låg och åt sidan, något som var ovanligt för den tiden. Figurerna har tyngd och volym, och deras kläder faller i stora veck. Ansiktena uttrycker sorg på olika sätt, och gesterna berättar historien utan text.
Giotto arbetade med äkta fresk, där färgen läggs i våt kalkputs och binds när putsen torkar. Han målade en bit i taget, en så kallad dagsetapp. Det blå i himlen var däremot lagt på torr puts, och har därför delvis flagnat bort. Kapellet restaurerades omfattande 2001–2002. I dag får besökare först vänta i ett förrum som stabiliserar luftfuktigheten, och tiden inne i kapellet är begränsad.
Giotto räknades redan av sina samtida som en förnyare. Dante skrev att Giotto hade tagit över Cimabues ära som den främste målaren. Med sina kroppsliga, känslofyllda figurer lade Giotto grunden för renässansens måleri. Sedan 2021 ingår kapellet i Unescos världsarv tillsammans med Paduas andra fresker från 1300-talet.