David Hockney

David Hockney
United Press International, Public domain

Poolernas och färgens målare.

David Hockney målade solbelysta pooler i Kalifornien och har senare använt fotokollage och iPad.

David Hockney föddes 1937 i Bradford i Yorkshire i en arbetarfamilj. Han studerade vid konstskolan i Bradford och sedan vid Royal College of Art i London, där han redan som student väckte uppmärksamhet. Hans tidiga bilder, i en klotterartad och lekfull stil, handlade bland annat öppet om hans homosexualitet, något som var ovanligt och modigt i en tid då homosexualitet var olagligt i Storbritannien.

1964 flyttade han till Los Angeles. Kaliforniens ljus, palmer, moderna villor och simbassänger blev hans motiv. Han målade med akrylfärg i klara, platta färger. Ett större plask från 1967, med ett vitt stänk ur en bassäng vid ett modernistiskt hus, finns på Tate i London. Där finns också dubbelporträttet Mr och Mrs Clark och Percy från 1970–71. Porträtt av en konstnär (bassäng med två figurer) från 1972 såldes 2018 för ett rekordpris för en levande konstnär.

Hockney har alltid intresserat sig för hur vi ser och hur bilder fungerar. På 1980-talet gjorde han stora fotokollage av hundratals polaroidbilder, inspirerade av kubismen, för att visa hur blicken rör sig. Han har gjort scenografi för opera, och i boken Secret Knowledge från 2001 lade han fram en omdiskuterad teori om att gamla mästare använde linser och speglar för att avbilda verkligheten.

Under 2000-talet återvände han till Yorkshire och målade landskap i stort format, ofta utomhus, bland annat Större träd nära Warter från 2007, en målning sammansatt av femtio dukar, som finns på Tate. Han har också tecknat på iPhone och iPad och visat utskrifter av de digitala bilderna. 2018 invigdes ett glasfönster han gjort för Westminster Abbey. På senare år har han bott och arbetat i Normandie.

Hockney räknas som en av de mest populära och mest betydelsefulla brittiska konstnärerna under 1900- och 2000-talen. Han har visat att måleri och teckning kan förnyas med ny teknik utan att förlora glädjen i att se.