Jean-Auguste-Dominique Ingres
Linjens mästare.
Ingres var Davids elev och försvarade teckningen mot romantikernas färg. Hans haremskvinnor har för långa ryggar men perfekt linje.
Jean-Auguste-Dominique Ingres föddes 1780 i Montauban i södra Frankrike. Fadern var dekorationskonstnär och musiker och lärde sonen både teckning och fiol. Som tonåring spelade Ingres fiol i en orkester i Toulouse samtidigt som han studerade vid akademien där. År 1797 kom han till Paris och blev elev till Jacques-Louis David. Han vann Rompriset 1801, men på grund av statens dåliga ekonomi kunde han resa först 1806.
Samma år ställde han ut Napoleon på kejsartronen, i dag i Musée de l'Armée i Paris. Kritikerna tyckte att den var stel och gammaldags. Ingres blev djupt sårad och stannade i Italien i arton år, i Rom och Florens. Han försörjde sig bland annat på att teckna blyertsporträtt av turister, och dessa teckningar räknas i dag till hans finaste verk. År 1813 gifte han sig med Madeleine Chapelle. Det stora erkännandet kom först 1824, då han ställde ut Ludvig XIII:s löfte i Paris.
Ingres var linjens mästare. Han menade att teckningen var konstens grund och att färgen var underordnad. Hans ytor är släta och nästan osynligt penslade, och konturerna rena och böljande. För att få en vackrare linje förvrängde han gärna anatomin. Den stora odalisken (1814) i Louvren har en rygg som enligt kritiker har några kotor för mycket. Andra kända verk är Den badande från Valpinçon (1808) och det runda Turkiska badet (1862), båda i Louvren, samt porträttet av Madame Moitessier i National Gallery i London.
Ingres blev ledare för den akademiska traditionen och rivaliserade med Eugène Delacroix, som stod för romantikens färg och rörelse. Striden mellan dem beskrevs som en kamp mellan linje och färg. Ingres var 1835–41 chef för Franska akademien i Rom. Han dog i Paris 1867. Hans fiolspel gav upphov till det franska uttrycket ”Ingres fiol”, som betyder en hobby.
Ingres påverkade både akademiska målare och moderna konstnärer. Degas var en stor beundrare, och Picasso och Matisse tog intryck av hans fria behandling av kroppens form. Ett museum i Montauban är tillägnat honom.