Nyklassicismen

Upplysningen ville ha förnuft, dygd och antikens stränga ideal.

Utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum och skrifter av Winckelmann väckte en ny fascination för antiken. Konsten skulle vara ”ädel enfald och stilla storhet”, inte rokokons lek.

Jacques-Louis David målade stränga bilder om plikt och offer som blev revolutionens bildspråk. Canova och Thorvaldsen gjorde slät, idealiserad marmor. Ingres förde linjen vidare in på 1800-talet.

I Sverige blev nyklassicismen den gustavianska stilen. Gustav III samlade konstnärer som Sergel och Masreliez, och den antika formen präglade allt från slott till stolar.