Angelica Kauffman
Nyklassicismens internationella stjärna.
Angelica Kauffman var med och grundade Royal Academy i London. Hon målade historiemålningar – en genre som annars var stängd för kvinnor.
Angelica Kauffman föddes 1741 i Chur i Schweiz. Fadern var en vandrande målare, och hon lärde sig måla i hans sällskap. Hon var ett underbarn, talade flera språk och var en så skicklig sångerska att hon länge tvekade mellan musiken och måleriet. Hon reste tidigt runt i Italien och studerade de gamla mästarna. I Rom målade hon 1764 ett porträtt av den tyske konstteoretikern Johann Joachim Winckelmann, nyklassicismens viktigaste tänkare. Det finns i dag i Kunsthaus Zürich.
År 1766 flyttade hon till London, där hon snabbt blev en stjärna. Hon målade porträtt men satsade framför allt på historiemåleri, alltså scener ur antiken, mytologin och historien. Det ansågs vara den finaste genren, men var nästan stängd för kvinnor eftersom de inte fick studera nakenmodeller. År 1768 blev hon en av grundarna av Royal Academy, som en av endast två kvinnor. Nästa kvinna blev fullvärdig ledamot först på 1900-talet.
Kauffmans stil är mjuk och elegant, med ljusa färger och graciösa gestalter. Hennes motiv handlar ofta om kvinnliga dygder och känslor, till exempel Cornelia, Gracchernas moder (1785), där en romersk mor visar fram sina barn som sina ”juveler”. Målningen finns i Virginia Museum of Fine Arts i USA. Hennes bilder spreds som gravyrer och användes som dekor på möbler, porslin och väggar i brittiska hem.
Privatlivet var dramatiskt. År 1767 gifte hon sig med en man som utgav sig för att vara greve men var en bedragare, och äktenskapet upplöstes. År 1781 gifte hon sig med den venetianske målaren Antonio Zucchi och flyttade till Rom. Där blev hennes hem en mötesplats för konstnärer och författare, bland andra Goethe.
Hon dog i Rom 1807. Begravningen ordnades av skulptören Antonio Canova och var lika storslagen som för en furste. Kauffman visade att en kvinna kunde göra stor internationell karriär som konstnär, och hon är i dag en av de mest uppmärksammade kvinnorna i konsthistorien.