Agnes Martin
Rutnätens stilla målare.
Agnes Martin målade ljusa, kvadratiska dukar med blyertsrutnät och svaga färgband. Hon talade om lycka och oskuld.
Agnes Martin föddes 1912 i Macklin i Saskatchewan i Kanada och växte upp i Vancouver. Hon flyttade till USA och studerade vid Teachers College vid Columbia University i New York. Under många år arbetade hon som lärare och sökte sig sakta fram som konstnär, bland annat i Taos i New Mexico.
1957 övertalade galleristen Betty Parsons henne att flytta till New York. Hon bodde vid Coenties Slip på södra Manhattan, nära konstnärer som Ellsworth Kelly och Robert Indiana. Där hittade hon sin form: kvadratiska dukar, ofta knappt två meter i sida, täckta med fina rutnät i blyerts över ljus grundfärg. Linjerna dras för hand och darrar lätt. Hennes konst sorteras ofta in under minimalismen, men hon såg sig själv som abstrakt expressionist.
1967 slutade hon plötsligt måla, lämnade New York och reste länge runt i Nordamerika. Hon slog sig så småningom ner i New Mexico. Först i början av 1970-talet började hon arbeta igen, nu ofta med mjuka, horisontella band i bleka färger som rosa, ljusblått och gult. Hon led av schizofreni och vårdades periodvis på sjukhus, något hon talade öppet om först sent.
Martin hämtade intryck från zenbuddhism och taoism. Hon menade att hennes målningar handlade om glädje, oskuld och skönhet, om känslor man kan uppleva när man ser på naturen men som inte är naturen själv. Hon skrev också texter om konst och inspiration. 1997 fick hon Gyllene lejonet för sin livsgärning på Venedigbiennalen.
Hon dog 2004 i Taos, 92 år gammal. Hennes stillsamma målningar har fått allt större betydelse och ses i dag som några av de mest meditativa verken i den amerikanska konsten efter kriget.