John Everett Millais
Prerafaeliternas tekniske virtuos.
John Everett Millais målade Ofelia flytande i en bäck med botaniskt exakta blommor. Senare blev han en framgångsrik porträttmålare.
John Everett Millais föddes 1829 i Southampton. Familjen kom från Jersey och var välbärgad. Han var ett underbarn och blev som elvaåring den yngste elev som någonsin antagits vid Royal Academys skola. Där mötte han William Holman Hunt och Dante Gabriel Rossetti, och 1848 grundade de tillsammans det prerafaelitiska brödraskapet.
Millais tidiga verk väckte stark kritik. Kristus i sina föräldrars hus (1849–50) i Tate visar den heliga familjen som en vanlig hantverksfamilj i en snickarverkstad med sågspån på golvet. Författaren Charles Dickens skrev ett av de mest kända angreppen på målningen. Kritikern John Ruskin försvarade däremot prerafaeliterna.
Hans mest kända verk är Ofelia (1851–52) i Tate. Den visar Shakespeares Ofelia som flyter i en bäck strax innan hon drunknar. Han målade landskapet utomhus vid en flod i Surrey i månader, blomma för blomma, och lät sedan modellen Elizabeth Siddal ligga i ett badkar med vatten i ateljén. Prerafaeliterna målade med klara färger på en vit, våt grund, vilket ger bilderna deras lysande ton.
År 1853 målade Millais ett porträtt av Ruskin i Skottland. Under resan förälskade han sig i Ruskins hustru Effie Gray. Hennes äktenskap med Ruskin upplöstes 1854 eftersom det aldrig hade fullbordats, och 1855 gifte hon sig med Millais. De fick åtta barn. För att försörja familjen gick Millais över till en lösare och mer kommersiell stil. Han målade porträtt, historiska scener och barnbilder. Såpbubblor (1886) användes i en känd tvålreklam.
Millais blev en av sin tids rikaste konstnärer och utnämndes till baronet 1885. År 1896 blev han president för Royal Academy men dog samma år. Han begravdes i Saint Paul's Cathedral. Hans tidiga prerafaelitiska verk räknas i dag som hans mest betydelsefulla.