Jean-François Millet
Böndernas målare.
Millet målade bönder som sår, plockar ax och ber i Barbizon. Hans arbetare har en monumental värdighet.
Jean-François Millet föddes 1814 i byn Gruchy i Normandie, i en bondefamilj. Han arbetade som ung på gården och lärde känna bondelivet inifrån. Han fick undervisning i måleri i Cherbourg och fick 1837 ett stipendium från staden för att studera i Paris hos historiemålaren Paul Delaroche. Han trivdes inte i storstaden och försörjde sig länge med porträtt och små, behagliga bilder.
Hans första hustru dog 1844. Han gifte sig sedan med Catherine Lemaire, och de fick nio barn. Familjen levde länge i fattigdom. År 1848 ställde han ut Sädesvanneraren på Salongen. Bilden av en bonde som rensar säd blev hans första framgång. Målningen finns i National Gallery i London. Året därpå flyttade familjen till byn Barbizon vid skogen i Fontainebleau, för att fly undan koleran i Paris. Där bodde han resten av livet.
I Barbizon målade han sina mest kända bilder. Såningsmannen (1850) i Museum of Fine Arts i Boston visar en bonde som med stora kliv sprider säd över en åker. Axplockerskorna (1857) i Musée d'Orsay visar tre fattiga kvinnor som plockar kvarlämnade ax efter skörden. Angelus (1857–59), också i Musée d'Orsay, visar ett par som stannar upp i arbetet för att be när kyrkklockan ringer.
Millet målade bönderna med allvar och värdighet. Gestalterna är tunga och enkla, nästan som skulpturer, och färgerna jordiga. Många borgare såg bilderna som politiskt farliga, ett försvar för de fattiga. Själv sa han att han bara ville skildra det liv han kände. Han var också en framstående tecknare i pastell och krita.
Erkännandet kom sent. Millet dog i Barbizon 1875. Efter hans död blev Angelus en av världens mest berömda målningar och såldes för enorma summor. Van Gogh beundrade honom djupt och kopierade många av hans motiv, och Salvador Dalí var besatt av Angelus.