Piet Mondrian
De raka linjernas renodlare.
Mondrian gick från landskap via kubism till ren abstraktion. Med gruppen De Stijl sökte han en universell bildordning.
Piet Mondrian föddes 1872 i Amersfoort i Nederländerna. Fadern var rektor och strängt religiös kalvinist. Mondrian utbildade sig till teckningslärare och studerade sedan vid konstakademien i Amsterdam. De första åren målade han landskap i den holländska traditionen: väderkvarnar, gårdar, floder och träd i dämpade färger.
Kring 1908 blev färgerna starkare. Han tog intryck av fauvismen och av teosofin, en andlig rörelse som sökte en dold ordning bakom tingen. Bilden Kvällen, där ett rött träd står mot en blå himmel, visar övergången. År 1911 flyttade han till Paris och mötte kubismen. I en serie bilder av träd förenklade han grenarna steg för steg tills bara ett nät av linjer återstod.
Under första världskriget var han kvar i Nederländerna. År 1917 grundade han tillsammans med Theo van Doesburg tidskriften och gruppen De Stijl. Mondrian kallade sin konst neoplasticism. Han begränsade sig till raka, svarta linjer i vågrätt och lodrätt och till rött, gult och blått samt vitt, svart och grått. Målet var en universell, harmonisk ordning, befriad från det tillfälliga. Han bröt med van Doesburg när denne började använda diagonaler.
Bilderna verkar enkla, men han arbetade länge med varje målning och flyttade linjer och fält millimeter för millimeter för att få rätt balans. Hans ateljé i Paris var inredd som ett av hans verk, med färgade skivor på väggarna. Han älskade jazz och dans. Hotet från nazismen fick honom att flytta till London 1938 och till New York 1940.
I New York blev bilderna livligare. Broadway Boogie Woogie från 1942–1943, där de svarta linjerna ersatts av små färgfält som blinkar som stadens trafik och jazzens rytmer, finns på Museum of Modern Art. Han dog 1944. Den största samlingen av hans verk finns på Kunstmuseum Den Haag. Hans formspråk har påverkat arkitektur, design och mode under hela 1900-talet.