Komposition med rött, blått och gult
Svarta linjer, vita fält och tre primärfärger. Mondrian sökte en universell harmoni genom att skala bort allt utom det mest grundläggande.
Det stora röda fältet balanseras av små ytor blått och gult – asymmetri i jämvikt.
Piet Mondrian målade Komposition med rött, blått och gult 1930 i Paris. Han var nederländsk och hade börjat som landskapsmålare i en traditionell stil. Genom intryck från kubismen och från teosofin förenklade han sitt måleri steg för steg. År 1917 var han med och grundade tidskriften och rörelsen De Stijl. Målningen tillhör Kunsthaus Zürich.
Bilden är nästan kvadratisk och ganska liten, under en halvmeter på varje sida. Svarta linjer delar ytan i rektanglar. Ett stort rött fält fyller övre högra delen. Ett litet blått fält finns i nedre vänstra hörnet och ett litet gult i nedre högra hörnet. Resten av fälten är vita eller ljust grå.
Kompositionen bygger på asymmetrisk jämvikt. Det stora röda fältet är tungt och skulle kunna dominera bilden. Men de små blå och gula fälten och de vita ytorna balanserar det. Linjerna är olika tjocka, och flera av dem går inte ända ut till kanten. Det gör att bilden verkar fortsätta utanför sina ramar.
Mondrian använde bara de tre primärfärgerna, rött, blått och gult, samt vitt, svart och grått. Han kallade sitt system neoplasticism. Färgerna skulle vara rena och fria från naturens tillfälligheter. Han ansåg att de raka linjerna och de rena färgerna kunde uttrycka en universell harmoni, något som låg bortom det enskilda och personliga.
Trots att bilden ser ut som om den vore gjord med linjal är den målad för hand. Ytan visar penseldrag, och de vita fälten har flera lager färg i lite olika toner. Mondrian flyttade linjer och fält många gånger innan han var nöjd. Han arbetade intuitivt och bedömde balansen med ögat, inte med matematiska beräkningar.
Mondrian bröt på 1920-talet med De Stijl-kollegan Theo van Doesburg, bland annat eftersom van Doesburg införde diagonala linjer. För Mondrian var det horisontella och det vertikala grundläggande, och han höll fast vid dem. Han lämnade senare Paris för London och flyttade 1940 till New York, där hans måleri blev mer rytmiskt och färgstarkt. I Paris inredde han sin ateljé i samma anda, med färgade skivor på väggarna, så att rummet självt blev ett slags komposition. Han dog i New York 1944.
Mondrians kompositioner fick ett enormt inflytande på design, arkitektur och mode. Modeskaparen Yves Saint Laurent gjorde 1965 en klänningskollektion med hans mönster, och de rutade fälten har använts på allt från bokomslag till förpackningar. Komposition med rött, blått och gult är ett av de mest typiska exemplen på hans mogna stil.