Henry Moore
Den liggande figurens skulptör.
Henry Moore gjorde stora skulpturer med hål och mjuka former inspirerade av stenar och ben. De står i parker över hela världen.
Henry Moore föddes 1898 i Castleford i Yorkshire, det sjunde av åtta barn till en gruvarbetare. Han bestämde sig tidigt för att bli skulptör. Under första världskriget skadades han i en gasattack vid Cambrai 1917. Efter kriget studerade han vid konstskolan i Leeds, där han lärde känna Barbara Hepworth, och sedan vid Royal College of Art i London.
Han tillbringade mycket tid på British Museum och tog intryck av skulptur från Mexiko, Afrika och Oceanien, där han såg en kraft som han saknade i den klassiska europeiska traditionen. En förebild var en forntida mexikansk Chac Mool-figur, en liggande gestalt. Den liggande figuren blev hans stora tema i hela livet, ofta en kvinna vars kropp liknar ett landskap av kullar och dalar.
Moore arbetade länge med direkt huggning i sten och trä och lät materialet styra formen. Han öppnade skulpturerna med hål och tomrum, så att luften och omgivningen blir en del av verket. Inspiration hämtade han från stenar, ben och snäckor. Senare arbetade han mest i brons och i allt större format.
Under andra världskriget var han officiell krigskonstnär och gjorde de kända skyddsrumsteckningarna av människor som sov i Londons tunnelbana under bombningarna. 1948 fick han det internationella skulpturpriset på Venedigbiennalen, och därefter blev han världsberömd. Han gjorde stora offentliga verk för Unescos byggnad i Paris och för Lincoln Center i New York, och Kung och drottning från 1952–53 hör till hans mest kända skulpturer.
Moore bodde från 1940 i Perry Green i Hertfordshire, där Henry Moore Foundation i dag visar hans verk i ett stort parklandskap. Han dog 1986. Han räknas som en av 1900-talets främsta skulptörer, och hans bronsfigurer står i parker och vid institutioner över hela världen.