Rafael

Rafael
Raphael, Public domain

Harmonins mästare.

Rafael förenade Leonardos mjukhet med Michelangelos kraft och skapade klara, balanserade kompositioner. Han dog bara 37 år gammal.

Rafael, på italienska Raffaello Sanzio, föddes 1483 i Urbino. Fadern Giovanni Santi var målare och poet vid hertigens hov, ett av Italiens mest kultiverade. Rafael förlorade båda föräldrarna som barn. Han arbetade tidigt i Peruginos krets, och hans första verk liknar Peruginos så mycket att de ibland förväxlats. Ett exempel är Marias bröllop från 1504, i dag i Brera i Milano.

Åren 1504–08 bodde han i Florens. Där studerade han Leonardo och Michelangelo och målade en rad madonnor, som Madonnan med steglitsan i Uffizierna och Den sköna trädgårdsmästarinnan i Louvren. Han lärde sig av Leonardos mjuka modellering och pyramidformade kompositioner, men gjorde dem ljusare och mer harmoniska.

År 1508 kallades han till Rom av påven Julius II för att måla rummen i påvens bostad i Vatikanen. I det första rummet målade han Skolan i Aten, där antikens filosofer samlas i ett väldigt valvrum med Platon och Aristoteles i mitten. Han gav några av filosoferna drag av samtida konstnärer, och han har målat sig själv i kanten. Därefter följde ett stort antal uppdrag: Sixtinska madonnan i Dresden, porträttet av Baldassare Castiglione i Louvren, fresker i Villa Farnesina och kartonger till vävda tapeter för Sixtinska kapellet. Efter Bramantes död 1514 blev han också arkitekt för Peterskyrkan.

Rafael var känd för sin vänlighet och sitt sociala sinne. Han ledde en stor verkstad med många medhjälpare. Han var förlovad med en kardinals brorsdotter men gifte sig aldrig. Han dog plötsligt den 6 april 1520, 37 år gammal, och begravdes i Pantheon i Rom. Hans sista stora verk, Kristi förklaring, finns i Vatikanens pinakotek.

Under flera hundra år var Rafael det främsta föredömet för akademierna, och hans harmoni och klarhet blev en måttstock för fulländat måleri. I mitten av 1800-talet kallade sig en grupp engelska konstnärer prerafaeliter, eftersom de ville tillbaka till konsten före honom. Även det visar hur central han var.