Bridget Riley
Op-konstens drottning.
Bridget Riley målar svartvita och färgade mönster som verkar röra sig och vibrera för ögat.
Bridget Riley föddes 1931 i London och tillbringade en stor del av barndomen i Cornwall, där ljuset och havet gjorde starkt intryck på henne. Hon studerade vid Goldsmiths College och Royal College of Art i London. Under 1950-talet sökte hon sig fram, bland annat genom att studera pointillisten Georges Seurats sätt att bygga bilden av färgpunkter.
Omkring 1961 började hon måla svartvita bilder av geometriska mönster, rutor, cirklar och vågiga linjer, som verkar röra sig, flimra och böja sig när man tittar på dem. Fall från 1963, en yta av vågiga svarta linjer, finns på Tate i London. Hennes konst kallas op art, optisk konst, eftersom den spelar med ögats och hjärnans sätt att uppfatta former.
1965 deltog hon i den stora utställningen The Responsive Eye på Museum of Modern Art i New York och blev internationellt berömd. Samtidigt började modeindustrin och reklamen kopiera hennes mönster, något hon upplevde som en förflackning av hennes konst. Från slutet av 1960-talet började hon arbeta med färg, ofta i ränder och band, och en resa till Egypten omkring 1980 gav henne en ny färgskala.
1968 fick hon Venedigbiennalens internationella pris för måleri, som den första kvinnan. Hon har sedan fortsatt att utforska hur form och färg samspelar, bland annat i stora väggmålningar, och hon har haft stora retrospektiva utställningar i Europa och USA.
Riley räknas som en av de främsta brittiska konstnärerna efter kriget. Hennes konst visar att en abstrakt bild inte bara är något man ser på, utan något som händer i betraktarens öga.