Tawaraya Sōtatsu
Rinpa-skolans grundare.
Tawaraya Sōtatsu drev en målarverkstad i Kyoto och skapade en dekorativ stil i guld och klara färger. Vind- och åskguden är hans mest kända verk.
Tawaraya Sōtatsu föddes omkring 1570 och dog omkring 1640. Mycket lite är känt om hans liv. Han drev en verkstad i Kyoto, Tawaraya, som tillverkade och dekorerade solfjädrar, papper och skärmar för stadens förmögna köpmän och hovets adel. Verkstaden var känd för sina vackert målade solfjädrar.
Sōtatsu samarbetade med kalligrafen Hon'ami Kōetsu. Han målade motiv i guld och silver, som tranor, hjortar och blommor, på långa pappersrullar som Kōetsu sedan skrev dikter på. 1602 deltog han i att restaurera en berömd samling av illustrerade sutror från 1100-talet i helgedomen Itsukushima, något som gav honom kontakt med den äldre Heiankonsten.
Han förnyade det inhemska japanska måleriet, yamato-e, med stora förenklade former, starka färger och bakgrunder av guld. Han utvecklade tekniken tarashikomi, där man låter en ny färg eller tusch droppa ner i ett lager som ännu är vått. Färgerna flyter ihop och bildar mjuka, oförutsägbara mönster. Hans motiv kom ofta från klassisk litteratur, som Genjiberättelsen.
Hans mest kända verk är Vind- och åskguden, ett par skärmar i templet Kennin-ji i Kyoto som i dag förvaras på Kyotos nationalmuseum. De två gudarna svävar på moln mot ett tomt guldfält, med stort tomrum mellan sig. Bilden har både humor och kraft. Skärmarna Vågor vid Matsushima finns i Freer Gallery of Art i Washington.
Sōtatsu räknas som grundare av den dekorativa Rinpa-traditionen, som fick sitt namn efter Ogata Kōrin. Kōrin och senare Sakai Hōitsu kopierade Vind- och åskguden, och de tre versionerna visar hur Rinpa fördes vidare från generation till generation utan direkt lärare och elev.