Tizian

Venedigs färgmästare.
Tizian var verksam i över sextio år och målade för påvar, kejsare och kungar. Venetianerna byggde bilden med färg snarare än teckning.
Tizian, på italienska Tiziano Vecellio, föddes i Pieve di Cadore i Alperna norr om Venedig. Födelseåret är osäkert. Själv uppgav han på äldre dagar att han var äldre än han troligen var, och de flesta forskare anser i dag att han föddes omkring 1488–90. Som barn skickades han till Venedig, där han gick i lära hos bröderna Gentile och Giovanni Bellini. Han arbetade också med Giorgione, och deras tidiga verk kan vara svåra att skilja åt.
Genombrottet kom med den enorma altartavlan Marias himmelsfärd i Frarikyrkan i Venedig, målad 1516–18. Maria lyfts mot himlen i ett glödande ljus, medan apostlarna sträcker sig efter henne nedanför. Senare målade han mytologiska bilder för furstar, som Bacchus och Ariadne i National Gallery i London, och Venus från Urbino från 1538 i Uffizierna, en vilande naken kvinna som blev förebild för konstnärer ända till Manet.
Tizian blev Europas mest eftertraktade porträttmålare. Kejsar Karl V adlade honom 1533, och ryttarporträttet från 1548 av kejsaren efter slaget vid Mühlberg finns i Prado. För Karls son Filip II av Spanien målade han en serie mytologiska bilder som han själv kallade poesie. Han porträtterade också påven Paulus III.
Tizian byggde bilden med färg mer än med teckning. Hans färger är varma och djupa, och ljuset tycks glöda inifrån. På äldre dagar blev penseldragen allt friare. Han lade på färgen med breda drag och ibland med fingrarna, och bilder som Marsyas flåning och den sena Pietà i Gallerie dell’Accademia ser nästan moderna ut. Han var gift med Cecilia, som dog 1530, och hade flera barn. Han dog i Venedig 1576 under en pestepidemi.
Hans karriär varade i över sextio år. Rubens, Velázquez, Rembrandt och senare impressionisterna studerade hans sätt att måla. Tizian visade att färgen och penseldraget själva kunde bära bildens uttryck.