Venus från Urbino
En naken kvinna vilar på en säng och ser rakt mot betraktaren, medan tjänarinnor letar i en kista. Tizians varma, mjuka färg är typisk för Venedigs måleri.
Jämför med Manets Olympia 325 år senare – samma pose, helt annan blick.
Tizian målade bilden 1538. Den köptes av Guidobaldo della Rovere, som snart blev hertig av Urbino. I bevarade brev ber han ivrigt sin agent att skaffa målningen av ”den nakna kvinnan”. Om den var en ren beställning eller ett verk Tizian redan arbetat på är oklart. Den ursprungliga titeln är inte känd, och namnet Venus från Urbino är senare. Tizian var vid den tiden Venedigs mest eftertraktade målare och arbetade för furstar i hela Europa.
En naken kvinna ligger på en säng med vita lakan. Hon ser rakt mot betraktaren. I den högra handen håller hon några rosor, och den vänstra vilar i skötet. Vid hennes fötter sover en liten hund. I bakgrunden står två tjänarinnor vid en kista och letar efter kläder. Ett fönster ger utsikt mot en himmel och ett träd, och i fönstret står en myrten i kruka.
Kompositionen delas av en mörk gardin och en vertikal linje, så att kvinnan har ett eget mörkt fält bakom sig. Rummet bakom henne är däremot ljust och djupt. Kroppen bildar en lång, mjuk diagonal genom hela bilden. Den kontrasten mellan förgrund och bakgrund ger bilden både närhet och djup.
Den venetianska skolan byggde bilden med färg mer än med teckning. Tizian målade huden i varma, genomskinliga lager som glöder mot de vita lakanen och den röda madrassen. Ytorna är mjukt modellerade, och övergångarna mellan ljus och skugga är nästan omärkliga. Den mörka bakgrunden bakom kroppen gör huden ännu ljusare.
Bilden bygger på Giorgiones Sovande Venus, som Tizian troligen själv avslutat. Men här är kvinnan vaken och inomhus. Många forskare tolkar bilden som en bild av äktenskap: kistan var en typisk bröllopskista, hunden står för trohet och myrten för kärlek. Guidobaldo hade gift sig några år tidigare. Andra menar att bilden främst var en erotisk bild för en privat betraktare. Ingen tolkning är säker.
Målningen fördes till Florens på 1600-talet, när Vittoria della Rovere gifte sig med Ferdinando II de’ Medici. Den kom senare till Uffizierna, där den hänger i dag. Den amerikanske författaren Mark Twain kallade den på 1880-talet en av världens mest oanständiga bilder. Där har den varit en av museets mest omtalade bilder i flera hundra år.
Venus från Urbino blev förebild för en lång rad liggande nakna kvinnor i konsten. Velázquez, Goya och Ingres knöt an till traditionen. Édouard Manet kopierade bilden när han besökte Florens och använde den som utgångspunkt för Olympia 1863, där samma ställning fick en helt ny och provocerande innebörd.