Jan van Eyck
Mästaren som fulländade oljemåleriet.
Jan van Eyck var hovmålare i Burgund och verksam i Brygge. Hans skikt av genomskinlig oljefärg gav en lyster och detaljrikedom som ingen sett förut.
Jan van Eyck föddes omkring 1390, troligen i Maaseik i nuvarande Belgien. Om hans utbildning vet vi lite, men han var redan en etablerad konstnär när han i början av 1420-talet arbetade för greven av Holland i Haag. Från 1425 var han hovmålare och kammartjänare hos Filip den gode, hertig av Burgund, en av Europas rikaste furstar. Han användes även som diplomat och reste i hemliga uppdrag. Åren 1428–29 följde han med en beskickning till Portugal för att måla den blivande hertiginnan Isabella. Omkring 1430 slog han sig ned i handelsstaden Brygge.
Hans mest berömda verk är Gentaltaret, eller Tillbedjan av Guds lamm, i Sankt Bavokatedralen i Gent. Det fullbordades 1432. En inskrift säger att det påbörjades av brodern Hubert och avslutades av Jan, men hur arbetet fördelades är omdiskuterat. Altaret har ett dramatiskt öde. Det har plundrats av både Napoleon och nazisterna, och en av tavlorna, De rättfärdiga domarna, stals 1934 och har aldrig återfunnits. Bland hans andra huvudverk finns Arnolfinis bröllop från 1434 i National Gallery i London, Kansler Rolins madonna i Louvren och Madonnan med kanik van der Paele i Brygge.
Van Eyck uppfann inte oljefärgen, som Vasari senare påstod, men han fulländade den. Han byggde upp bilden av tunna, genomskinliga lager som ljuset tränger igenom och reflekteras tillbaka från. Resultatet är en lyster och en skärpa i detaljerna som ingen tidigare uppnått. Man ser enskilda hårstrån, ädelstenarnas glans och speglingar i metall. I Arnolfiniporträttet syns rummet i en konvex spegel på bakväggen, och över den har han skrivit ”Jan van Eyck var här 1434”.
Han signerade ofta sina verk, ibland med mottot ”Als ich can”, ”så gott jag kan”, en ordlek på hans namn. Mannen med röd turban i London kan vara ett självporträtt, och han målade också sin hustru Margareta. Han dog i Brygge 1441.
Van Eyck lade grunden för det flamländska måleriet. Hans teknik och hans sätt att skildra den synliga världen in i minsta detalj påverkade konstnärer i hela Europa, även i Italien.