Diego Velázquez

Spanska hovets skarpa öga.
Velázquez var hovmålare åt Filip IV i Madrid. Hans lösa, säkra penselföring imponerade på impressionisterna två hundra år senare.
Diego Velázquez döptes i Sevilla den 6 juni 1599. Han gick i lära hos målaren och teoretikern Francisco Pacheco och gifte sig 1618 med hans dotter Juana. Hans tidiga bilder är så kallade bodegones, köksscener med människor och föremål. Gumman som steker ägg i Edinburgh och Vattenförsäljaren i Sevilla i London visar redan hans skarpa blick för ljus, ytor och material.
År 1623 flyttade han till Madrid och blev hovmålare hos den unge kungen Filip IV. Där stannade han resten av livet. När Rubens besökte Madrid 1628 uppmuntrade han Velázquez att resa till Italien, vilket han gjorde 1629–31. I Rom på en andra resa 1649–51 målade han påven Innocentius X, ett av porträttkonstens mästerverk, som fortfarande finns i Galleria Doria Pamphilj. Han målade också Venus med spegeln, i dag i London, hans enda bevarade nakna kvinnofigur.
Vid hovet målade han kungafamiljen, men också hovnarrarna och dvärgarna, med samma värdighet som furstarna. Bredas överlämnande från 1635 i Prado visar en krigsseger där segraren tröstar den besegrade. Hans mest berömda verk är Las Meninas från 1656, också i Prado. Den lilla prinsessan Margarita står i mitten med sina hovdamer, och Velázquez själv står vid en stor duk. I en spegel i bakgrunden syns kungen och drottningen. Ingen vet säkert vad han målar, och bilden har diskuterats i över tre hundra år.
Velázquez målade med lösa, säkra penseldrag som på nära håll ser ut som fläckar men på avstånd blir siden, spets och hud. Han steg också i hovets rang och blev ansvarig för slottens inredning. År 1659 upptogs han i den förnäma Santiagoorden, och korset på hans bröst i Las Meninas lades till efteråt. Han dog i Madrid 1660.
Hans verk stannade länge i de kungliga samlingarna och var okända utanför Spanien. Manet kallade honom ”målarnas målare” när han såg dem på 1860-talet, och Picasso målade 58 variationer på Las Meninas 1957.