Las Meninas

Den lilla infantan Margarita med sina hovdamer. Velázquez själv står vid en jättelik duk och tittar ut. Vem är det han målar – och vem står där vi står?
I spegeln på bakväggen syns kungen och drottningen. De står alltså där betraktaren står.
Diego Velázquez var hovmålare hos kung Filip IV av Spanien och hade också höga ämbeten vid hovet. Han målade Las Meninas 1656 i det kungliga palatset Alcázar i Madrid. Bilden är stor, över tre meter hög. Den kallades länge Familjen. Namnet Las Meninas, hovdamerna, kom först på 1800-talet. Han var också ansvarig för att inreda palatset och sköta kungens konstsamling.
I mitten står infantan Margarita Teresa, kungaparets femåriga dotter. Två hovdamer, meninas, tar hand om henne. Den ena räcker fram en liten röd lerkruka med vatten. Till höger står två hovnarrar med kortvuxenhet, Mari Bárbola och Nicolasito Pertusato, som sätter foten på en stor hund. Bakom dem samtalar en hovdam och en vakt. Infantan bär en ljus klänning med vida kjolar, och ljuset gör henne till bildens självklara centrum.
Till vänster står Velázquez själv, med pensel och palett, framför en jättelik duk som vi bara ser baksidan av. Han ser ut mot oss. I spegeln på bakväggen syns kungen och drottningen. De verkar stå där vi står. I en ljus dörröppning längst bak syns drottningens kammarherre, José Nieto, på väg upp eller ner för en trappa.
Bilden har en mycket komplicerad rumslighet. Ljuset faller in från fönster till höger och bildar zoner av ljus och skugga mot rummets djup. Velázquez målade med lösa, snabba penseldrag som på nära håll ser ut som fläckar men som på avstånd bildar tyger, hår och glas. Väggarna är täckta med målningar, kopior av verk av Rubens och andra. Rummets höga tak och mörka övre halva gör att figurerna nere vid golvet framträder ännu tydligare.
Vad målar Velázquez på den stora duken? Kanske kungaparet, kanske just den bild vi ser. Bilden har gett upphov till otaliga tolkningar om seende, representation och konstnärens ställning. Velázquez bär på bröstet det röda korset för Santiagoorden, som han fick först 1659. Korset måste alltså ha målats in efteråt. En historia säger att kungen själv målade det, men den saknar belägg.
Vid en stor brand i Alcázar 1734 räddades målningen, medan många andra verk förstördes. Den kom senare till Prado, som öppnade 1819, och hänger där än i dag. Den italienske målaren Luca Giordano kallade den ”målarkonstens teologi”.
Las Meninas räknas ofta som en av de viktigaste målningarna i västerländsk konst. Picasso gjorde 1957 en serie på femtioåtta variationer av den. Filosofen Michel Foucault inledde sin bok Orden och tingen från 1966 med en lång analys av bilden. Den används än i dag för att diskutera vad en bild är och vem den riktar sig till.