John William Waterhouse
Prerafaeliternas arvtagare.
John William Waterhouse målade en generation senare än brödraskapet men tog upp dess motiv: Lady of Shalott, Ofelia och sjöjungfrur. Han förenade prerafaelitisk poesi med en friare, mer målerisk teknik.
John William Waterhouse föddes 1849 i Rom, där hans föräldrar arbetade som målare. Familjen flyttade till London när han var liten. Han hjälpte till i faderns ateljé och kom 1870 in vid Royal Academys skolor. Hans tidiga målningar visade scener ur antiken, påverkade av Lawrence Alma-Tadema och hans exakta återgivning av marmor och historiska miljöer.
Under 1880-talet hittade han sin egen väg. Den heliga Eulalia från 1885 och Magiska cirkeln från 1886, båda på Tate Britain, väckte uppmärksamhet. Hans mest kända verk, Lady of Shalott från 1888, också på Tate Britain, bygger på Tennysons dikt och visar en ung kvinna i en båt på väg mot sitt öde. Han valdes in som medlem i Royal Academy 1895.
Waterhouse tog upp prerafaeliternas motiv: Ofelia, sjöjungfrur, trollkvinnor och nymfer ur myter och poesi. Men tekniskt skiljer han sig från dem. Han målade friare, med synliga penseldrag och en mer impressionistiskt påverkad behandling av ljus och natur. Hans kvinnogestalter har ofta liknande drag, och man har spekulerat om vilka modeller han använde, men det är i flera fall osäkert.
Hylas och nymferna från 1896, som finns på Manchester Art Gallery, är en av hans mest kända bilder. Museet tog tillfälligt ned den 2018 för att väcka diskussion om hur kvinnor framställs i konsten, vilket ledde till en livlig debatt. Andra kända verk är Ekon och Narcissus från 1903 på Walker Art Gallery i Liverpool och flera versioner av Ofelia.
Waterhouse var gift med målaren Esther Kenworthy. Paret fick inga barn. Han levde ett tillbakadraget liv och dog 1917 i cancer. Efter hans död föll han i glömska när modernismen tog över, men från 1970-talet blev han åter mycket populär. Hans bilder säljs i dag som affischer och vykort och har påverkat fantasyillustration, film och mode.